Dunsta Bore...

G'dagens!
Först av allt vill jag konstatera att jag är så förbannat trött på denna långdragna vinter som aldrig verkar till att vilja försvinna. Nu har det vita, kalla täcket som nätt och jämnt täcker marken legat hur länge som helst. Tillräckligt lite för att det ska finnas isfläckar på cykelbanorna och och inte så mycket att barnen kan ha kul med snön... Så varför försvinner inte skiten? Att det som en fin bonus sen också är svinkallt på morgnarna när jag cyklar till jobb gör det hela ännu roligare, eller hur? Nåja, trösten (om den finns) är att längre upp i landet är det ännu kallare och om jag nu hade råkat befinna mig på Antarktis eller Arktis så hade jag ju faktiskt haft en godkänd anledning att klaga på kylan. Men nu är jag väl mest trött bara...

Om värmen nu bestämmer sig för att komma så får den gärna göra de snabbt. Inte bara för att jag hellre flyttar i värme (den 1:a april är det dags) utan för att jag och Uffe måste ta vårt traditionsenliga dopp på Ribban senast den 9 april i år. Låter lockande va? Nä, tänkte väl det men vi machomän måste ju göra vissa saker ;-)

I söndags körde jag ut till Svedala. Det var bomässa på Folkets Hus och jag tänkte att det kanske kunde finnas något matnyttigt för oss som ändå ska flytta dit. Från det att jag parkerade bilen till att jag var ute i bilen igen tog cirka 4 minuter så något givande besök var det inte. Desto mer givande var det att sitta och snacka lite skit med Arne som jag gjorde innan. Hann även få en skymt av deras nyfödda dotter, Emma. Liten och påbylsad låg hon i vagnen - ovetande om i stort sett allt runt omkring henne...

Annars är väl det mesta som vanligt. Ryggen fick sig en sträckning när jag spelade innebandy för 2 veckor sedan och jag känner av denna än. Styrketränade igår efter jobb vilket gjorde att jag somnade tidigt - som ett litet barn. Har ju inte riktigt tid med det...

Nä, dags att göra lite för det arbetsgivaren kallar lön och det jag kallar bidrag!
Vi hörs!
Micke